tisdag 5 augusti 2008

Emil, Mirka, Sigrid och ......?

Lika snabbt som man upptäcker att man är gravid på nytt börjar det ploppa upp namn i huvudet. Vad ska kommande bebis heta? På något sätt hade jag föreställt mig att nästa skulle få ett av namnen som var tänkta till Sigrid. Spåna kan man ju men det kan likaväl gå helt åt pipan åt den där listan med namn, som ibland varit lång och sedan har vissa namn hunnit bli strukna under de nio månaderna man hinner gå och spåna medans lillstjärnan ligger och gottar sig i magen.
Ja, så gick det ju för oss förra gången. Sigrid var ju verkligen inte på den aktuella namnlistan. Det var egentligen jag som gav med mig, när Emil likt en ängel med bebisen i famnen kom in i förlossningssalen och sa:

-Ska hon heta Sigrid? (och tusen små stjärnor i blicken)

Det var första gången jag fick träffa min dotter. Innan dess hade hon varit på lite syrgasbehandling efter ett par vändor navelsträng runt halsen.
Ja, Sigrid fick det väl bli då. Trots att det var Emil som strök det namnet från listan. Hårt struket med bläckpenna var det. För mig kändes det nästan som att det var meningen så och det skulle väl vara skumt att kalla henne något annat än det första som kom upp i sambons skalle.

Men vilken typ av namn ska man välja då? Det ska väl passa ihop med övriga familjens namn eller? Men då kommer ju jag att vara en outsider med mitt Mirka. Dessutom ska man heller inte välja ett namn som barnet senare i livet kan ha ont av på något vis. Ibland kan jag känna att jag fick ett konstigt namn(förlåt mamma). Ibland vet folk inte ens om det är en tjej eller kille det handlar om när de hör namnet Mirka. Dessutom låter det utlänskt, vilket medför sämre chanser till jobb, lägenhet osv. Sen det vanligaste problemet: När jag berättar vad jag heter för första gången får jag ofta återupprepa mig 7 gånger och ändå tror alla stackare att jag heter Mirja, Marika, Birgit eller Öhdudär. Inget fel på Mirka i sig annars. Ett ganska fint finskt namn som härstammar från ryskans Mir.

Sen kommer vi till det där med status på namn. Helt ärligt skulle jag aldrig välja ett lågstatusnamn till mitt barn. Det har faktiskt gjorts studier på detta och det visar faktiskt att de med lägre ekonomi gärna döper sitt barn till vissa namn medan folk med högre lön döper till annat. Sedan finns det naturligtvis namn som är populära inom båda grupperna. Anledningen till att jag inte skulle välja ett av dessa lågstatusnamn är att jag själv lägger namnen i ett fack. Med det vill jag även säga att jag ALDRIG skulle behandla ett barn eller människa olika på grund av dess namn. Det är bara det att jag inte vill koppla mitt barns namn till någonting. Inte ekonomiskt tillstånd, inte till en tv-serie, och inte till nåt bilmärke heller. Därmed skulle jag inte välja ett namn som är högstatus heller. Jag tänker inte räkna upp vad jag anser vara lågstatusnamn här. För jag tror att folk kan ha olika uppfattningar och för att inte såra någon undviker jag detta. Sen kan jag säga att våran familj inte är särskilt högstatus heller, så missuppfatta mig inte där.

Har du någonsin funderat på namn på detta viset? Vad tycker du?

Sen har vi min älskade Emil då, han som de senaste dagarna fått för sig att nästa kan heta Olof. För det första tror jag att jag väntar en liten flicka. För det andra blir det inte Olof. ALDRIG I HELA MITT LIV.

"vad är det för fel på Olof då?" säger Emil

Jag kopplar även detta namnet till något. Olof 68. sexa, åtta! Bingolotto alltså.

Så en sak som är riktigt säker. Det är att: om nästa barn ska ha navelsträngen runt halsen och bäras ut ur salen direkt. Då kan Emil inte bara komma tillbaka som en ängel med henne/honom i famnen och säga vilket namn som helst. Verkligen inte Olof. Jag vill välja nästa namn, tack!

För övrigt efter ett långt inlägg kan jag tillägga att vi är myket nöjda med att vi valde Sigrid till våran dotter. Och lite onödigt vetande: Jag är en av 71 personer i Sverige som har tilltalsnamnet Mirka. Inte helt vanligt alltså.


  • Vad tycker du om för namn?
  • Trivs du med ditt egna namn?
  • Är det viktigt hur man döper barnen i familjen.. typ Knatte och Fnatte? Eller kan det vara Tindra och Gösta?

9 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen mig så mkt i ditt inlägg att jag måste kommentera :) När jag var gravid med Edvin så var givetvis alla Y-namn uteslutna. Dvs Lenny, Conny, Jimmy osv.. För det vet ju alla att heter man så så hamnar man på kåken. Eller ja, iaf så sa våra fördomar det. Inte klokt egentligen! Själva så väntade vi en tjej och hon skulle heta Hedvig. Sara Hedvig Isabella.. Sen ploppade det ut en liten bebis med snobb och ja, han hette Edvin utan att vi ens behövde överlägga om det (annars så hade vi skitsvårt med att fundera ut några killnamn!). Kan det vara så att ungarna egentligen själva väljer namnen men att vi som föräldrar gärna vill tro att vi har något att säga till om?

Tycker dock att barnens namn ska passa med varandra. Alltså skulle jag aldrig döpa mina barn till t.ex. Jasmine och Hjalmar..

Det är svårt med namn så lycka till :) O GRATTIS till det lilla livet i magen förreten..

Kram Sara
(sarisen.blogg.se användarnamn:Zorro
lösen: Edvin)

MO sa...

Grattis till ännu en bebis....Tur att man har nio månader på sig att fundera över namn....Jag har faktiskt inte sådana kopplingar mellan namn o "status", men däremot om vissa människor man känner, eller ogillar osv, de namnen utesluter man ju, kram

dahlarna sa...

Namn är så personligt. Både min man & jag jobbar i skolans värld, så vi hade JÄTTESVÅRT att hitta namn som båda tyckte var OK. Alltid hade man haft någon elev som man förknippade ett namn med... För mig var det viktigt att det passade att säga barnens namn ihop, eftersom man ofta pratar om dem. Dessutom tycker jag att efternamnet ska passa till & att tänka på att initialerna inte blir något fult ord. Typ AS, KT (uttalas till ett mindre roligt ord i dessa sammanhang...), KO, etc... Är jättenyfiken på vad ni väljer för namn!! Tjejnamn finns ju hur många fina som helst - det är svårare med killnamn. Vi fick två killar!!! ;-)
KRAMISAR!!!

Anonym sa...

ja du kära kusin... visst e de svårt me namnen... Embla Attila o vad nästa blir... hmmmm vi har de roliga dilemmat här hemma me om namn.. nöjd me sitt eget namn .. hmmm näää o många har svårt o greppa mitt namn me.. snacka om att man får upprepa sig ett antal ggr o man heter lite vad som helst i folks munnar.. hur svårt e de o säga Hannele!!!!!!! men inte att de e många som kan pricka de..

hoppas att ni kommer på något namn till nästa bebbe,. här ska åxå funderas på de.. som tur väl e de ju ett tag kvar innan de e dax.. *ler*
joo du vi får ta o ses nån dag.. kram

Mari sa...

Ja det där med namn är inte alltid lätt, vi hade inga namn alls det bara poppade upp fast Linda fick Dick bestämma att lillasyster skulle heta för han gillade grannens Linda.
Dick bara kom upp i mitt huvud, hade Rickard på G, tack o lov så ändrade jag mej. För han är en Dick. Fast Rickard är helt ok oxå men det var inte HAN.

Gillar namnen Engla och Lova killnamn är svårare tycker jag.

I min klass var vi "bara" 5 Marie fast det vara bara jag som stavade MARI. Trivs jättebra med mitt namn för det är ju jag.....

Ni får fundera vidare ni har ju gått om tid. Hittar ni inget innan så "ploppar" det säkert upp när bebisen är född.

Linda P sa...

Wow grattis grattis!! Varför inte Sixten om det blir en kille? Fint med Sigrid och Sixten :)

KRAM!

mirkajohanna sa...

Linda P: Sigrid och Sixten är väldigt gulligt faktiskt. Inget som jag funderat över innan men nu när man tänker efter passar det väldigt bra ihop.

Dahlarna: jo, killnamn är svårare att komma på tycker jag också..och det där med initialer är nog rätt klokt att tänka på. Man vill ju inte heta Klas-Urban Karlsson tex..

Sara: jo, det där med Y-namn blir det inte för oss. Tänker precis som du där.

Lisa sa...

Jag gillar många namn, nämnde några innan i ett inlägg, sascha, chaney, miranda, amanda, sol, maja, klara, hannes, joel,osv, namn jag inte gillar är de vanliga tråknamnen alla hade när man växte upp..

Ett namn jag inte gillade var viggo (tänkte alltid på den elaka i rederiet) men när syrran döpte sin son till viggo så börja jag älska namnet, det blev förknippat med något gulligt i stället.

Jag är nöjd med mitt namn. Lisa är bra, funkar i de flesta länderna utan folk säger fel och jag är dessutom döpt efter min döda mormor så jag är stolt att få bära hennes namn. Ifs har man väl fått höra lisa fisa några gånger men det är ju inte så farligt ;)

Kan funka att ha en rytm när man döper barnen, men det ska väl inte gå till över drift. Mina syskon heter Jenny och Joel. Jag heter Lisa men i andra namn Josefin. Kan vara kul om alla börjar på samma bokstav men det kan ju bli för mycket.

Hoppas allt går bra med namn väljeriet ;)
intressant ämne!

Anonym sa...

Kunde bara inte låta bli att säga hej. Jag är en av de där 71 Mirkorna, och jag känner igen mig totalt i din beskrivning om "vad sa du att du hette?". Jag stavar alltid ut mitt namn direkt innan de ens hinner fråga nu för tiden, både för- och efternamn för säkerhets skull.

Det är faktiskt mycket enklare på jobbet. Jag jobbar på universitet och undervisar mestadels på engelska, och mitt namn är förhållandevis enklare än mina studenters att uttala :P

/Mirka i Växjö