tisdag 31 mars 2009

Flytt och förkylning

Bild: GRIMLE från www.ikea.se


Nu har vi flyttat och troligtvis surfar jag på någon annans internet. Riktigt segt surfande, men vad gör man inte när man håller på att bli tokig utan internet och tv. Har haft radion på så gott som hela tiden. En riktig dunderförkylning har jag dragit på mig också. Det började med att Emil var dålig förra veckan och sen när det väl var lördag och flytteriet skulle igång ordentligt, ja då vaknade jag med knappt nån röst. Bättre blev det ju inte av att jag tjatade med Emils underbara lillasyster under hela dagen när vi packade upp grejer i den nya lyan. Efter det har det varit totalstopp i stämbanden på mig så det är inte föränns nu som jag lyckas gnälla fram några toner. Har dock fått ännu mer huvudvärk så det är bara att ta det lugnt som gäller.

Jag trivs otroligt bra i nya lägenheten. Det är ju precis som att bo i hus. Vi har gungor till barnen på trädgården och i söndags morse stod det minsann ett rådjur där och tittade. Häftigt att se det så nära. Det hörde ju inte till vanligheterna när man bodde på tredje våningen i ett miljonprogramsområde förut.
Vad som däremot var lite trist var att de tidigare hyresgästena inte hade städat riktigt bra efter sig. Sånt tar ju bara onödig tid och energi. Och tapeterna som jag hade haft så dåligt minne av, ja de var fullkomligt katastrofala! Sen när jag hittar mitt usb-minne ska jag minsann lägga upp en bild på sovrummets fondvägg så att ni får skratta lite. Det är en vit fondtapet och resterande är typ ljustljusljus beige från 90-talet. Man ser knappt skillnaden. Man ser typ bara att de har tapetserat rätt över den förra tapeten, som hade en 15 cm bred bård mitt på väggen. Ja, det lyser igenom, pluggar och bård och allt. Men snart blir det ordning på det. Emil håller på och målar stora badrummet just nu så man får ju ta en sak i taget.

Har lite köksbordsdilemma också. GRIMLE från ikea har jag varit lite sugen på. Men vilka stolar vet jag inte riktigt. Nån som har förslag på en stol som kan passa till? I rimlig prisklass såklart.

onsdag 25 mars 2009

Packar i det soliga vädret

Hittar ingen passande bild till dagens inlägg så det får bli Emil som klämmer chokladsås. By the way, köp inte icas chokladsås för den kommer typ inte ut ur flaskan.


Nu är vi ganska bra igång med packningen här hemma. Emil har nog varit mest duktig för han har monterat isär expedithyllan och skruvat ner lackhyllan från väggen. Typ sjuhundranitton hål efter den.
Vi ska sälja våran säng imorgon också. Det sticker i mina ögon när jag ser den nu förtiden. Aj dont lajk ek. Så vi köper nya madrasser bara så väntar vi tills det dyker upp en säng vi gillar. Kanske kommer någon att vara så flitig och fixa en alldeles egen gavel. (Detta är menat som en uppmaning till min sambo)

Sen kommer vi inte att ha internet direkt efter flytten. Får vänta till den 3:e april och tills dess har jag väl hunnit odla skägg och blivit galen. Tur att vi har en Sigrid som precis lärt sig gå ordentligt och en Viola som äter dygnet runt. Då kan jag och Emil spela alfapet mellan varven för nån tv kommer vi heller inte att ha. Det här med earth hour kommer nog att besannas rejält hos oss. Hade vi haft möjlighet till tv så hade jag nog varit syndaren själv och valt att se Robinson före det här miljöprojektet. För dig som missat vad Earth hour är, så innebär det att man ska sitta och trycka i mörkret under en timma på lördag kväll. Gärna med ett svart mellanmjölkspaket i högsta hugg.

Nähä, jag tänkte faktiskt mest rapportera att jag lever. Vi får väl se om de hinner bli nåt inlägg innan flytten och 3:e april. Den som behöver lampor är välkommen att kontakta mig för avhämtning. Eller den som behöver ett skitfult köksbord i glas. Eller nån som vill göra inbrott i våran källare igen så vi slipper ta hand om röran där nere själva. Sen står det nog en herrcykel här utanför nånstans. Den är blå. Den får man också sno om man råkar ha vägarna förbi. Slut på utannonseringen.

söndag 22 mars 2009

Amning är en konst

Just nu sitter jag hemma själv med mina två töser. De har lugnat sig nu för stunden och då hugger jag givetvis datorn. Man får liksom passa på medan man kan. Som i fredags, då tog Emil Sigrid och åkte iväg med henne en runda så att jag kunde få en stund med Viola. Viola sov så jag ringde kusinen och pratade i 1 timme och 24 minuter. Sen kom Emil tillbaka och jag kände att jag hade haft en trevlig fikastund via telefon med min kusin.

Viola har minsann lite kolik och nu menas det att jag som ammande ska sluta med livets nödvändigheter. Kaffe. Att bli tillsagd att slopa koffeinet är ju som att stjäla godis från ett barn. Och att få en smäll på käften typ. Jag har inte ansett mig vara den beroende typen förut, men inser nu att Gevalia faktiskt har en viss inverkan i mitt liv. Som i fredags under telefonsamtalet med kusin.

Jag: ... ja, o så sa hon till mig att sluta med kaffe!!!!
Kusin(instämmande): mmmmm, jag dricker ju inte så många koppar...
Jag: Nä, inte jag heller... (slår på 6 koppar i bryggaren)

Jag kunde helt enkelt inte hålla mig. Jag kan det knappt nu heller. Sitter med min älskade Grape Tonic och försöker hålla mig vid den rätta änden av köket. Funderar eventuellt på att koka en kopp te. Men nä, sånt är för veklingar och sjuka som Emil sa nån gång. Te är gott men inte när man är kaffesugen. Som att bli erbjuden ett knäckebröd när man vill ha gelehallon. Går inte för sig liksom.

Som mamma är jag dock ganska flexibel. Har bland annat nu under detta inlägget lyckats skiva en banan och sätta Sigrid att äta medans jag samtidigt vaggar Viola i babysittern. Igår tog jag fram saxen och klippte Sigrid. Ja, så flexibel är jag att jag dessutom kan klippa lugg på en sprattlig 1 åring. Jag har gett mig själv betyget GODKÄND i luggklippning nu. Hon blev en riktig snygging faktiskt och jag känner mig lättad att slippa kamma ut banan, äpple, favoritgryta,majs och bajs ut håret på henne.

Här har ni henne, alla kommentarer från proffsiga frisörer som tycker att det är snett undanbedes vänligen men bestämt:





Nu fortsätter söndagen med packning. Mirka har nämligen fått tummen ur, som det så fint heter...

onsdag 18 mars 2009

På promenad


Såhär ser det ut från min vinkel när jag är ute med vagnen. Sigrids huvud sticker upp där fram, den här gången med ny jordgubbsmössa. Viola ligger och sover under, där hon har det varmt och gott. För den som undrar så är det inte så konstigt. Nej, man råkar inte sparka på henne och hon har det bra där.
Är man inte sugen på att prata med folk ska man nog helst hålla sig inomhus om man äger den här typen av vagn. Vill väl säga det som en varning till den som funderar på att skaffa en sådan och råkar ha social fobi. För man får räkna med minst en kommentar varje gång man är ute med den. Antingen pratar folk med en eller så hör man dem prata bakom ryggen. Jag är väldigt nöjd med våran nya vagn, men nackdelen med den är just att folk reagerar på den. Jag är typen som helst smyger förbi obemärkt.
Idag var det bara en som kommenterade. Men jag var ju visserligen bara ute en kort runda till affären. Hon som undrade om vagnen undrade först vad jag gjort av min bebis, eftersom hon kände till att jag var gravid förut. Så då fick man dra den vanliga visan: Peka ner mot Viola och säga att Jo jag har en till här. Det är en flicka och hon heter Viola.

Många är väldigt positiva till vagnen ändå. Förundras över hur smidig den är och jo, det är den ju verkligen. Annars hade jag ju inte stått där och diskuterat den saken. Hade förmodligen suttit hemma och ruttnat utan att kunna klämma mig ut genom den smala dörröppningen.

Ja, idag fick vi i alla fall en väldigt trevlig promenix i vårvädret. Och en trevlig pratstund med kvinnan som undrade om vagnen!

Viola - 1 månad



Igår blev Viola 1 månad gammal och jag kör på med foton från månadsdagen som jag gjorde med Sigrids första år.

Viola har börjat bli lite mer vaken nu och jag börjar fundera på om hon möjligtvis kan ha lite kolik eftersom hon blir väldigt otröstlig på kvällarna. Tycker så synd om henne, min fina lilla tjej. Annars funkar amning och så väldigt bra. Hon äter för fullt!

Nyheter på Ikea

Sitter som vanligt med förmiddagskaffet framför mig och spanar lite på nätet. Idag hamnade jag på ikeas hemsida och upptäckte en del fina nyheter. Gillar dessutom att de tagit in tårtdekorerings-grejer. Skoj för oss som gillar att baka! De hade bland annat ett set med spritspåse och tyllar som måste spanas in nästa gång man är där.







Bilder: www.ikea.se

SLÄTTHULT väggdekoration 99kr
RÖNÅS ljuslykta för värmeljus 19kr
RÖNÅS vas 49kr
RÖNÅS ljuslykta flr värmeljus 25kr
PLINGA skohylla 169kr
REKTANGEL vas 29kr
KAJSA BLAD påslakanset 79kr
IKEA 365+ BRASA lampa 699kr
CECILIA metervara 25kr/m

tisdag 17 mars 2009

Tisdag

Nämen titta vem som vågar visa sig i bloggen idag!


Vaknade till det mest underbara vädret i morse. Men nu verkar det mulna på litegrann typiskt nog. Jag som slängt på mig kläder(som visserligen kommer att bytas) och peppat upp mig för att gå ut en runda. Tänkte faktiskt att jag skulle in på Duka och kika lite och se om jag hittar något för rabatten som man fick med i Family Living.
Sen borde jag såklart kolla efter lite kläder till mig själv. Här går jag fortfarande i samma gamla trasor. En jacka hade inte varit fel även om jag tvättade min vita kappa i fredags. Det gick förvånansvärt bra att tvätta den även om det är meningen att den ska kemtvättas. Luktade inte alls hundbajs, Emelie..

Barnen sover och jag sörplar på min tredje kopp kaffe. När jag kollade mig i spegeln innan kändes det som att jag åldrats några år på ett par veckor nu bara. Kanske är det så, eftersom jag dessutom insåg att hudkrämen som Alexandra erbjöd mig att köpa och lämnade prov på tydligen var en anti-age produkt. Jag borde dessutom ändra min ålder i presentationen till höger. Att jag skulle vara 22 år gammal är enbart önsketänkande.

Nehe, nu ska det plockas undan lite. Ni skulle bara veta hur det kan se ut här hemma hos oss ibland. Om sanningen ska fram i bloggen nu, så ligger det faktiskt ett par strumpor på vardagsrumsbordet. Användna. Önskar att jag kunde skylla på någon annan för det men det är faktiskt mina egna.

söndag 15 mars 2009

Utmaning: mitt liv ur tre olika vinklar

Jag fick en utmaning av söta Lisa. Den här gången är det Mitt liv ur tre olika vinklar. Mitt liv är inte så intressant, så man kan inte vinkla det på så många vis. Men jag hänger på ändå för skojs skull ;)

Så här går det till: Utmaningen följer att bloggaren väljer ut en valfri plats i sitt hem och fotografera åt tre olika håll. Lägger ut bilderna med en liten beskrivning på sin blogg och skickar sedan vidare utmaningen till sex olika bloggar. Länka till dessa bloggar och bloggen du fått utmaningen från.


Äta bör man annars dör man. Jag spenderar kanske ovanligt mycket tid vid kylen här hemma, så mina vinklar kommer från köksbänken helt enkelt. Emil önskar nog att jag hade vinklat från spisen, men så bra hemmafru är jag ännu inte. Jag är alltså en sådan person som i ren rastlöshet ställer mig och glor i kylen. Sisådär var femte minut när jag har riktigt tråkigt.
På kylen sitter faktiskt ett par bannlysta magneter som håller upp första fotografierna på Viola och ett tidningsurklipp med Sigrid, då hon fyllde 1 år. Klockan på micron stämmer absolut inte och det kan jag störa mig på ungefär lika många gånger som jag sticker in huvudet i kylskåpet.

Vrider man huvudet till vänster får man en ganska trist vy över köket som börjat flyttstädas. Gardinerna rök ner när Emelie var här. Jag tyckte mig minnas att hennes fönster säkert hade samma mått så jag gav henne helt enkelt kappan som hängde uppe. den runda cirkeln på väggen är dessvärre hushållets enda klocka, och jag som är så gott som blind nu för tiden ser absolut inte vad klockan är. Ingen bra ge-kås-kvalitet på den helt enkelt.
Den ena datorn står tillfälligt på köksbordet och det är där jag har hamnat nu när jag kokat mig en kopp kaffe.
Sista bilden är på babellfatet snett framför mig. Där det ligger ett äpple och ett päron. Den som är observant har redan sett att det ligger en svart plutt under fatet och det är faktiskt Alexandras knapp från skjortan hon hade på sig igår. Hon tappade den, Sigrid hittade den och ja... sen hamnade den där helt enkelt. Jag funderar på att återlämna den senare idag då jag ska möta upp henne på bomässan. Men bara kanske. För antagligen glömmer jag den.

Utmaningen går vidare till: Mari, Rosadagar, Inredning och pyssel, Jennys hus, Mrs. B & co
och den sista personen får bli den som känner sig manad!

lördag 14 mars 2009

Vad hände egentligen?

Räkmackan är sedan länge uppäten och väl är väl det för annars hade jag nog satt majonäsen i halsen när vinnaren i melodifestivalen utsågs. Otippat enligt mig. Spännande var det minsann. Hade nog ingen riktig favorit i tävlingen den här gången, men Emil verkade ha ett gott öga för en viss pingla.

Imorn ska jag ut på Elmia och spana in bomässan!

Ha en fortsatt trevlig kväll!

fredag 13 mars 2009

Nu börjar det bli lite sent..


Snart är den här fredagen slut. Ingen otur har jag haft *pepparpeppar*... det är ju en halvtimma kvar av denna afton.
Har haft en riktigt trevlig dag här hemma. Kim och tant Emelie kom på besök igår och sov över tills idag. Så igår tittade vi på Patrik 1,5 och åt ostbågar i mängder. Idag lagade Kim god mat(tacktack!). Man känner sig riktigt bortskämd när man själv slipper stå vid spisen. Emil har shoppat nya dammsugarpåsar och jag har badat båda barnen. Lagom roligt att veta va?!?!
Ikväll har jag bakat en chokladkaka till morgondagen, tänkte nämligen bjuda hem Alex och låta henne gå upp några gram i vikt i samband med kaffet. Sen har vi kollat på halva Australia, tills vi tröttnade och satte oss vid varsin dator. Kidsen sover gott för tillfället, men yngsta damen lär väl vakna för ett mål mat sedan. Hon har dessutom börjat agera fotomodell på nätet nu.

[Jajjemen, titta här!]


Så nu är alla nöjda och glada. Imorgon jobbar Emil, kommer hem lagom tills att chokladkakan är slut och räkmackan är serverad till en kväll fylld av schlagerspänning.

Puss o gonatt!

onsdag 11 mars 2009

Fint från Kappahl

I fredags gjorde jag ett helhjärtat försök att hitta nya kläder till mig själv. Några timmar i stans köpcentrum gav resultatet : Hårsnoddar till Sigrid.

Jag KAN inte handla till mig själv. Jag vet inte hur man gör. Jag vet inte vad man ska ha på sig. Jag vet definitivt inte vad det är för jacka som gäller i vår. Nu har jag varit gravid så gott som två år i sträck och den tiden har ju för det mesta bestått av nödlösningar till kläder. Inget som varit särskilt genomtänkt egentligen och det är ju lite synd.

Men jag är rätt bra på att hitta fina kläder till barnen. Skoj är det också. Det här är mina favvosar från Kappahl just nu!

Klicka gärna på bilden
kollage med bilder från www.kappahl.com

Att sova i en gunga




Det har helt plötsligt blivit lite bloggavbrott igen. En vecka sisådär. Men tiden den rinner ju iväg så att man knappt själv hinner med.

Förra onsdagen gav jag mig iväg på promenad med paketavin i högsta hugg. Det är inte alla som vet hur terrängen runt min bostad ser ut, men för att beskriva det lite lätt: Jag bor på ett berg och det är en väldigt brant nedförsbacke man får gå om man ska mot de mer centrala delarna av orten.
Jag hade packat vagnen full med två barn på halvglatt humör och jag själv var väl någorlunda kry för att visa mig offentligt. Gick raskt ner till kiosken vid Huskvarna station för att hämta ut mitt efterlängtade paket. Men när jag lämnade över paketavin till kvinnan bakom kassan insåg jag ganska snabbt att jag inte kommer att kunna ta med mig paketet hem. För stort. Alldeles för stort.
För det första så var jag ju tvungen att ta bussen tillbaka för det fanns ju ingen möjlighet att gå upp för den där backen igen. Speciellt inte med två barn.
Kvinnan bakom kassan försökte klura på en lösning och kom sedan ut på butikssidan med paketet under armen.

- Men hallå!!! Det ligger ju en bebis där!!!!!!!!! Vilken vagn??!!

Hon sken genast upp när hon såg lilla Viola ligga där bakom. Det var väl ungefär det jag hade väntat mig i reaktionsväg när väl vagnen användes med två barn i. Det är ju inte så att man kan ana att Viola åker med när man ser vagnen framifrån bara.

Kvinnan tyckte helt enkelt att hon skulle behålla paketet i butiken tills att Emil hade möjligheten att åka och hämta det. För inte kunde jag balansera hem det på bussen. Emil hämtade paketet på kvällen och sedan monterade han ihop min älskade sovgunga som låg i.

Den är så oerhört fin den här saken. Viola ligger så tryggt och mysigt i den och det är bara att sträcka ut armen för en gungning när det behövs. Och smidig att ta med också är den! Toppbetyg får den helt enkelt! Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en vuxenvariant av den här ;)
Och ett fint bäddset fick jag till också. Jag har faktiskt fuskat lite och haft med den när Viola åkt i vagnen. Den passar så fint till och jag har fått mycket beröm för den på bvc. Nu är man poppis där uppe må jag säga :)

Annars mår vi bra allihopa. Sigrid har fått två sprutor i benen idag så jag väntar eventuellt in lite feber som kan komma. Viola väger redan närmre 4,5 kg så hon får i sig en hel del av min mjölk minsann.

torsdag 5 mars 2009

Du är fortfarande fet


Morgonen började med att jag steg upp till ett kaffedoftande kök. Ljuvligt. Emil satt så fridfullt(playstationdosan i handen) i soffan tillsammans med Sigrid. Han var på gott humör, jag var på gott humör.

Han steg in i duschen och jag la mig till rätta i sängen för att amma och läsa vidare i min kriminalroman. Jag älskar svenska kriminalromaner, by the way. Ge mig gärna tips på sådana.
Han steg ur duschen och jag hoppade in. Efter duschen skulle det väljas kläder och jag sneglade smått på mina jeans i ursprungsstorlek. Alltså sådana som jag haft innan jag blev gravid. Inte sådana med megamudd och massa stretch. Det var verkligen i valet o kvalet jag plockade fram dem. Ska jag, ska jag inte? Är det dumt att ens försöka två veckor efter en förlossning? Så känslig som jag kan vara så fanns ju ändå risken att jag skulle storböla om de inte passade.
Men jag tog risken. Berättade detta för Emil och nog skulle jag komma i dem trodde han.

Jag kom i jeansen. Jag sken som en sol vid spegeln. Kollade in min rumpa och var hyffsat nöjd över att kunna ha dem på mig igen. Och jag kämpade inte ens med knäppningen.

kommer kommentaren som tar död på all romantik i hela världen.

"Amen mycke har du ju inte gått ner i vikt. De där jeansen satt ju löst förut...."

Fifan, tack så mycke. Du förgyller min dag ibland Emil.

Jaja, nu damp i alla fall nya numret av Elle in genom postluckan. Ska läsas tillsammans med nåt gott fika senare. Så jag fyller ut jeansen ännu meera!!!!!
Jag ska först knalla upp till bvc med barnen. De ringde dessutom från sjukhuset och sa att de fått höra att det kommit in lite klagomål på kvinnokliniken. Så jag fick en tid till dem på måndag så att vi ska reda ut detta lilla missöde. Ärligt talat är jag lite nervös att försvara mig inför nån enhetschef. Jag känner mig ofta rätt liten när det väl gäller att stå på sig. Men jag har ju helgen till att samla mod...

tisdag 3 mars 2009

Happy birthday to meeeee!!!


Så, då var man en siffra äldre i protokollet. Jag var förtvivlad på min 20 årsdag. Nästan lika illa när jag fyllde 21. Förra året en sliten nyförlöst mamma och nu i år har jag nästan gått in i en förnekelse av den här dagen. Nästan. Inte så illa så att jag glömmer att nämna det på bloggen.
Men det var ju inte så att jag låg och väntade på paket när jag vaknade på morgonen. Fast Emil han kom in med frukost till mig och ett stort paket som jag under ett par dagar undrat vad den innehöll. Det var en sån där pilatesboll!!! Han hade lagt på minnet att jag under förlossningen sa att jag ville ha en när jag under värkarbetet satt och flåsade på en sådan.
Så glad jag blev för den, även om jag höll minen ganska stabil vid den tidpunkten av dagen. Viola har nämligen varit den första att ge mig en present idag. Närmre bestämt klockan 05.24 då hon gav mig en jättekräkning på axeln och på min sida av sängen. Innan dess hade hon hållt mig vaken några timmar också. Typ grattis.

Dagen har varit lugn annars. Emil har börjat packa lite inför flytten. En hel del prylar kommer nog att önska sig en ny ägare eller hamna på tippen.

Vid tre var det fika. Emil hämtade min favorit, prinsessbakelse på kondiset här uppe. Själv åt han glass med chokladsås. Tråkmåns.




Hade gärna visat den där bollen i bättre skepnad. Emil menar nämligen att hans lungor inte har kapaciteten att blåsa upp en sån här(jag som trodde att han kunde utföra mirakel), så jag får vänta tills en pump införskaffats.

måndag 2 mars 2009

Jag är så lycklig!




Ni anar inte vad lycklig jag är. Har för en stund sedan gråtit en skvätt efter att jag fick reda på att JAG VANN!

JAG VANN JAG VANN!!!!!

JAG HAR VUNNIT SOVGUNGAN!!!!!!!! <---- Klicka så får ni se själva!!

För det var ju en tävling i Design & inredningsbloggen som jag absolut inte ville missa... det minns ni kanske?Spana in mina barn: Ni ser ju hur stolta de är nu!!!

Jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen snart. Äntligen! Nu ska Viola börja sova i den på nätterna. Den ska först hänga på dörren till sovrummet, sen när vi flyttar kanske den får va jämte sängen. Sen eftersom den är så smidig att ta med kommer jag att spendera lite mer tid i Gislaved hos mina älskade vänner. För nu behöver vi inte investera i en ny resesäng. Och åååå vad skönt det ska bli att lägga lilla Viola i den så att Sigrid inte kan komma åt och peta på henne.

Dagens lyckligaste person är helt klart JAG! Och imorn blir jag 23 år gammal så det här är ju som en underbar födelsedagspresent!

Måste dock varna för att det kan komma fler skrytiga inlägg med bilder senare när jag fått den hemskickad...


Tack så hemskt mycket, Design & inredningsbloggen och Sovgunga. Jag skulle nog kunna springa naken runt huset. Så tacksam är jag!

Tack för erat stöd!

Jag är så himla glad för kommentarerna jag får. Tack!

Idag har jag faktiskt varit ute och gått med Viola. Kändes helt underbart att gå i backen upp utan att känna mig andfådd. Jag promenerade till affären och köpte en ask choklad och ett kort och gick sedan med det till bvc för att tala med Viola och Sigrids sköterska.
Hon var väldigt förvånad över att få choklad sådär, men jag tycker att det är lika viktigt att framföra sin tacksamhet till någon som gjort så bra ifrån sig som hon gjorde. Hon var inte ett dugg medveten om vad som hände i fredags och i helgen eftersom hon efter att vi träffades i torsdags inte fått veta någonting.

Jag kommer att göra en anmälan om detta eftersom jag tycker att det är viktigt att ingen annan drabbas av den nonchalans som nästan kostade mig livet.
Det är en väldigt liten procent av nyförlösta kvinnor som detta drabbar, men någon person är alltid en del av den procenten och den personen ska bli tagen på allvar. Jag hoppas verkligen att barnmorskorna framöver tar varje fall på allvar och inte bagatelliserar någons oro. Det är aldrig fel att kolla en extra gång.
Det som hände mig var alltså att jag hade ytterligare en moderkaka som satt stenhårt fast. Livmodern drogs inte samman vilket skapade stora koagler(blod) i magen. Detta är tydligen vanligare för dem som blir snittade, vilket inte jag blev.

söndag 1 mars 2009

Bloggens utseende

Jag kommer att ordna upp en ny header osv när jag har ork för det. Just nu får det stå kvar att jag har bebis i magen fast hon egentligen ligger och sover här jämte mig.

Tänk att hon på tisdag är två veckor gammal... och då är jag hela 23 år gammal. Shit, vad tiden går!

Nu ska det vilas lite till! Jag lever och mår bra i alla fall!

Ett allvarligt inlägg och varning för känsliga läsare.

Jag har velat lite fram och tillbaka nu. Jag har varit lite osäker på om jag egentligen velat berätta i bloggen om vad som har hänt , men jag har kommit fram till att det är lika bra att säga som det är för att inte låta några frågetecken hänga kvar och dessutom känns det bra att om jag möter någon som läser de närmsta dagarna så kanske jag slipper förklara mer än såhär. För mig är det dessutom ganska skönt att få ut en del av det genom att skriva ner det. Detta är dessutom inget som jag borde skämmas över, så därför får det komma med i bloggen.

Jag är väldigt trött nu i alla fall eftersom jag igår kom hem från ännu en vistelse på sjukhuset. Allting började egentligen med att jag hela tiden mått ganska dåligt efter förlossningen. Har liksom inte riktigt blivit bra i kroppen och jag har haft kraftiga värkar efteråt. Jag ringde om det till BB och frågade och jag ringde dessutom några samtal till min mödravård där barnmorskan förklarade att det var normalt. Kände mig väldigt nonchalerad av henne och tog istället upp detta med bvc-sköterskan som kom på hembesök i torsdags. Hon såg ju på direkten att jag inte var bra, eftersom vi ändå träffas nästan varje vecka sedan tidigare.
Så när hon hade gått tillbaka härifrån till vårdcentralen, gick hon faktiskt och sa till min barnmorksa om det och då började det äntligen hända grejer.
Min barnmorka ringde upprörd upp mig och undrade om jag hade pratat med bvc-sköterskan och ärligt svarade jag att det hade jag. Barnmorskan förklarade att hon absolut inte kunde hjälpa mig och att jag skulle ringa akuten istället, vilket jag gjorde.
Jag fick 45minuter på mig att ta mig upp till sjukhusets kk-mottagning för att få komma på deras sista tid för dagen och jag hann precis komma dit i tid. Där fick jag veta att jag hade en del rester kvar i magen som var tvunget att opereras ut innan någonting värre hände, så jag fick en tid för operation till morgonen efter.

Jag kom hem och ringde mina föräldrar för att förklara läget och vi kom fram till att de skulle komma upp under kvällen för att vara på plats och ta hand om barnen på morgonen.
Det var väl ren tur att de kom när de kom egentligen för när jag vid 23-tiden låg i sängen fick jag plötsligt väldigt ont i magen. Det högg såpass att Emil fick hjälpa mig ner på golvet och sen bara brast det och jag blödde floder. Det bara pumpade ut mer och mer blod så jag kunde inte göra annat än att vara helt stilla och ringa efter en ambulans. Ambulansen kom och körde in mig till akuten.
Jag minns fortfarande när de skulle flytta mig över från den ena sängen till den andra, hur blodet bara fortsatte att forsa ut. Jag låg sedan inne i en sal för att förberedas inför operation och jag minns att klockan då passerade midnatt. Jag var livrädd och någon i personalen nämnde nånting om chock. När jag kördes in i operationssalen frös jag nåt oerhört. Sen somnade jag in av narkosen.
När jag vaknade igen var nog klockan efter 02 nånting. Jag kunde inte se nånting och jag hade slangar fastsatta överallt. Jag spottade flera gånger ut nånting som smakade som mineralvatten.
På uppvaket fick jag förklarat att jag hade förlorat mycket blod under operatonen också och att det varit lite svårare att utföra det än vad de trott från början. Det som skulle tagit fem minuter hade istället blivit en halvtimma och jag hade fått ta emot fyra påsar blod.

Vid halv sex på morgonen körde de upp mig till vårdavdelningen på kk där Emil väntade med Viola i en sal. Lyckans ögonblick för mig eftersom jag tyckt att tiden nere på uppvaket gått så himla långsamt. Varje minut där nere hade varit en evighet.

Jag lyckades inte sova särskilt mycket efter det. Jag ville bara prata med Emil eftersom jag var så glad att jag fortfarande levde. Jag hade ganska svårt att ta mig upp själv och fick hela tiden ringa för hjälp av personalen. På dagen hjälpte en kvinna mig att tvätta mig på ryggen och det var då jag kunde se i spegeln hur jag egentligen såg ut. Jag som börjat känna mig lite piggare trodde att jag skulle mötas av mig själv med lite ruffsigt hår, men det jag istället såg var en människa helt utan pigment. Eller grå kanske man kan säga. Hade jag inte suttit upp och sett det där hade jag nog kunnat ta mig själv för att vara död.

Jag fick ytterligare ett par påsar blod och jag kände mig piggare ganska snabbt faktiskt. Mycket bättre än de närmsta dagarna efter förlossningen. Så igår på morgonen var jag uppe på benen och var väldigt redo att åka hem. Emil gav sig iväg och personalen bytte skift och jag förklarade glatt att jag ville åka hem. Men den glädjen varade inte länge eftersom ytterligare en smärtchock
plötlisgt dök upp. Så jag blev proppad med piller och Viola kördes iväg för att jag skulle få lugn och ro. Så jag råkade faktiskt sova när läkaren kom förbi och skulle titta till mig vilket slutade med att jag fick vänta på läkaren fram till kvällen. Det var tur det för det var den gamla hederliga överläkaren från Gislaved som dök upp. Han som alltid är så trevlig. Så jag fick klartecken att åka hem och jag mår mycket bättre. Vi stannade till och med till på Ica Maxi för att handla lite på vägen hem.

Jag är oerhört tacksam till bvc-sköterskan som egentligen kom för att väga Viola. Utan hennes reaktion kanske jag inte hade suttit här nu. Kanske hade jag fortfarande legat inne eller något ännu värre. Jag är så glad att hon kunde se att jag inte mådde ok och att jag behövde hjälp. Utan henne hade jag aldrig hunnit till den sista undersökningstiden och fått allt bekräftat och utan det hade de på akuten på natten inte kunnat veta vad som var fel, vilket hade fördröjt det hela ännu längre.