Tack för erat stöd!

Jag är så himla glad för kommentarerna jag får. Tack!

Idag har jag faktiskt varit ute och gått med Viola. Kändes helt underbart att gå i backen upp utan att känna mig andfådd. Jag promenerade till affären och köpte en ask choklad och ett kort och gick sedan med det till bvc för att tala med Viola och Sigrids sköterska.
Hon var väldigt förvånad över att få choklad sådär, men jag tycker att det är lika viktigt att framföra sin tacksamhet till någon som gjort så bra ifrån sig som hon gjorde. Hon var inte ett dugg medveten om vad som hände i fredags och i helgen eftersom hon efter att vi träffades i torsdags inte fått veta någonting.

Jag kommer att göra en anmälan om detta eftersom jag tycker att det är viktigt att ingen annan drabbas av den nonchalans som nästan kostade mig livet.
Det är en väldigt liten procent av nyförlösta kvinnor som detta drabbar, men någon person är alltid en del av den procenten och den personen ska bli tagen på allvar. Jag hoppas verkligen att barnmorskorna framöver tar varje fall på allvar och inte bagatelliserar någons oro. Det är aldrig fel att kolla en extra gång.
Det som hände mig var alltså att jag hade ytterligare en moderkaka som satt stenhårt fast. Livmodern drogs inte samman vilket skapade stora koagler(blod) i magen. Detta är tydligen vanligare för dem som blir snittade, vilket inte jag blev.