fredag 19 december 2008

En ung mamma?


Tydligen är jag en sådan fast jag föredrar att bara bli kallad förälder eller mamma. Det där med att lägga till UNG före vet jag inte om det passar mig riktigt.

Jag är 22 år gammal och väntar mitt andra barn. Jag har egentligen aldrig gjort nån större deal av min ålder och faktumet att jag faktiskt snart är flerbarnsförälder.

MEN, det händer titt som tätt att andra påpekar min ålder när de ser att jag är gravid och dessutom har en dotter som fortfarande inte fyllt 1 år. Som igår på öppna förskolan när en mamma jag brukar prata med fick reda på att jag faktiskt bara var 22.

"VA??? 22?? bara?? oj...." Och sedan sänkte hon blicken mot ringen på mitt finger, magen och till sist Sigrid. "Ja då är du ju en ung mamma"

Är jag?? tänkte jag. Mitt svar på hennes förvåning var att det faktiskt beror lite på var man bor också. Nu råkar vi bo i en större ort i Sverige och det säger sig självt att statistiken för förstföderskors ålder är högre. I Gislaved, där både jag och Emil är uppvuxna är nog inte våran ålder nåt chockerande precis.

Men det här med "ung mamma", alltså det är egentligen inget jag velat ta upp här i bloggen särskilt mycket för jag vill faktiskt inte framställa mig som just "ung mamma". Jag är bara mamma. Det räcker så. För mig låter "ung mamma" ganska negativt faktiskt. Ja ni har väl sett danskarna på 5:an nu antar jag, Unga mödrar. En tv-serie där de måste letat upp varenda iq-befriad ung förälder för att sedan visa en ganska sunkig sida av hur föräldraskapet kan se ut om man skaffar barn i tidig ålder. Så det är så det ser ut hos unga föräldrar? Rökning innomhus, socialen, dåliga rutiner och dessutom separerade föräldrar som drömmer om att vara barnlediga så att de kan gå ut och festa.

Förälder kan man bli när man är "könsmogen", så i princip skulle många flickor i 13:års ålder kunna vara gravida om de hade haft sådana intressen. Sen finns det också föräldrar som får sitt första barn efter 30. Och man kan vara lika oansvarig för det.

Jag är säkert en ond person nu när jag säger detta, men jag vet alltså föräldrar i alla åldrar som kanske inte är lämpliga i sin roll. Sådana som enligt mig kanske inte borde skaffat barn. Jag menar inte särskilt "unga föräldrar" och jag menar heller inte...föräldrar. För man säger väl inte "gamla föräldrar"?? Sen finns det även toppenföräldrar i alla åldrar.

Jag tar inte illa upp om någon kallar mig "ung mamma". Men, det är inte nödvändigt. Jag vet faktiskt inte var gränsen för att kallas ung går heller.

Fråga:

Var går gränsen för en så kallad "ung förälder"? Har du barn och hur gammal var du när du fick ditt första barn?

12 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med ditt inlägg till tusen!
Vet inte när "gränsen" går men enligt mig när man inte har hunnit gå ut högstadiet, alltså när man fortfarande har skolplikt.
Jag är 19..

Anonym sa...

jag är 29 snart 30 väntar barn nr3 nu,, fick 1:a barnet när jag var 27år. sen har det visst legats i.. *S*
ja du vet ju kusinen min vi är ju i samma sväng.. eheh-.
så från de att ja fick 1:a barnet till nu fyller 30 i mars o bebisen kommer i feb så har det gått snabbt på barnfronten. 3 barn på 2 år och 5 månader. så ser det ut när bebisen kommer i feb,.,

Emma sa...

Varför ska alltid ålder spela roll?? Vill man ha barn eller längtar efter det så spelar väl inte åldern någon som helst roll, fick höra det hos läkarn nu när vi genomgick en utredning angående just barn att; " Ja men du är ju fortfarande ung". Jo men det spelar väl ingen roll, har ju längtat efter barn jättelänge! Tror du är en toppenmamma och att du är 22 år spelar väl ingen roll!?

Och som sagt jag är 25 år och har inga barn än men vi håller tummarna;)
Ha en skön helg, kramar emmasan

Anonym sa...

Jag själv var 29 när jag fick mitt första barn... Men då var vi nästan sist ut av alla våra vänner. Vi ville plugga klart först & "jobba in" oss. Jag har en elev i min klass som är 17 år. Hon har nu en son på 2 år! Det kallar jag ung mamma.... Vet inte om det finns någon gräns direkt. Jag känner mig också ung - tycker nog att det är det som räknas. Det är ju oerhört individuellt när man är redo att skaffa barn. Men går man på gymnasiet kan jag tycka att man är ung... Så ta det inte som något negativt!! Se det positivt - att du faktiskt kommer att orka var med dina barn mycket & länge! :-)Ingen annan har ju faktiskt med det att göra, så länge barnen mår bra!!!

Hoppas att du & din familj får en supermysig julhelg! BAMSEKRAMISAR!!!

Anonym sa...

Tycker man är en ung mamma så länge man är ung i sinnet och så.

Fast är man 15 när man får barn är man ung. Tror att i lite större städer är det så att man får barn lite senare i åldern, kan bero på jobb, studier och en massa annat.

Var precis fyllda 24 när jag fick Dick och jag tycker jag var en ganska ung mamma. Hade väl inte jublat om Linda fick barn när hon var 18 och mitt i studierna men det hade ju bara vara att gilla läget.

Allt blir ju lite svårare när man får barn det är ju bara att erkänna, man får ju ansvar för ett liv till som man ska försörja framför allt. Uppfostringen tror jag blir lika bra men just den ekonomiska tryggheten har man ju inte om man inte hunnit jobba och den är ju viktig idag, om inte annat.

Ha det så bra i helgen själv är det jobb som gäller......fast lugn pass.

Kram!!

mirkajohanna sa...

Måste hålla med om att man är så ung som man känner sig. Ibland kan även jag känna mig gammal och gaggig :)
Att vara ung och förälder är såklart inget negativt. Men för mig kan just "ung mamma" tolkas som ett negativt uttryck eftersom jag tycker att det där med "ung" aldrig är nödvändigt att lägga till. Varför lägger man till det? Jag vet faktiskt inte, kanske för att påpeka att man just är i en viss ålder och att man inte följer strömmen helt ock hållet. Kanske för att man skulle ha det mer kämpigt än andra föräldrar? Hade detta varit för ett X antal år sedan hade "ung mamma" inte ens kommit på tal.
Det är absolut inte synd om mig som är mamma, oavsett vilken ålder jag har. Jag har tagit på mig ett stort ansvar precis som andra föräldrar gör när de väljer att skaffa barn. Och Mari har fullständigt rätt i att man bör erkänna att det blir jobbigare med barn. Men det är väl det som livet går ut på? Att fortplanta sig?

Anonym sa...

Jag och min man diskuterade det här när vi såg sagda program härom dagen. De "unga" mammorna är ju helt förskräckliga. Men som du säger, det finns ju bra och dåliga mammor i alla åldrar. Jag är 27 och vår son är 6 månader. Skulle jag bo i Sthlm känns det ganska ungt, men ung mamma vet jag inte riktigt när man är.

Anonym sa...

Jag var 35 när jag fick min son, perfekt för mig...

- sa...

Hej! Hamnade här av någon anledning, vet inte hur jag hittade till din blogg men av någon anledning råkade jag läsa ditt inlägg också :-) Jag är 21 och har en 2åring och en 5månaders, anses säkert också var en sådan "ung mamma" och gillar inte heller att det påpekas. Värsta kommentaren jag fått när min 2 åring var liten var "Men vad duktiga ni är" (som kan ta hand om vårat barn för att vi är unga, eller vad.. funderade vi då). Undra om man skulle påpeka att en som var 33 var duktig på att ta hand om sitt barn. Tror inte det :-) Nu blev det ett långt inlägg! Jag bor i Sundsvall här finns det tusen såkallade "unga föräldrar" toppen tycker jag!! God Jul!

Sherlock sa...

Jag är fd huskvarnabo och väntar mitt första barn, har ännu inte fyllt 22.. Jag ser mig inte heller som "ung". De äldre omkring mig tycker jag är ung, men när man frågar när de själva fick barn var det i samma ålder.. Man är väl alltid ung för de som är äldre.. ;)

Anonym sa...

Jag det är väl inte roligt att tillhöra någon "grupp" som t.ex "Ung mamma", "White trash" (för att man har valt ett visst namn åt sitt barn) m.m
Det finns ju onekligen fördomar mot dessa grupper. Själv tycker jag att man är en "ung mamma" när man får sitt första barn innan 22år men för mig har det ingen negativ innerbörd. Själv fick jag första barnet när jag var 24 och har aldrig upplevt mig som en "ung mamma", andra barnet fick jag när jag var 28.

mirkajohanna sa...

Vad roligt att ni kommenterar detta! Uppenbarligen är jag inte ensam om att känt att det är fel att placeras i en viss grupp människor. Men! Jag måste medge att jag säkert själv är en person som har fördomar och placerar folk i olika grupper. Det går inte att sticka under stol med.. Även om jag accepterar alla människor.
Fortsätt gärna kommentera för det är kul att se vad ni tycker och vilka ni är!