Mobil på vift..

Alltså jag har slarvat bort den nu igen. Ring inte mig på den idag om ni ska ha tag på mig. Bättre att ringa hem då. Jag vet att den är hemma nånstans.. jag vet bara inte var jag la den... och nej, det hjälper inte att ringa till den för jag har den på ljudlös. Utan mobil blir det heller inga bilder i bloggen.

Det gick bra på sjukhuset idag. Jag fick en blodsockermätare till att börja med. Fick en variant så jag slipper se nålen över huvudtaget, vilket är kanonbra om jag ska vänja mig vid det här. När jag testade att sticka mig i morse(Wow, jag klarade av det helt själv!!) var värdet lite väl högt. Så vi får se hur det blir med insulinet framöver. Kan hända att det sätts in eller så får det bara vara mätaren och strikt kost. Jag fick även rådet att följa den här kosten för gott i princip. Om jag inte tänkt att drabbas av typ2 diabetes efter förlossningen. Riskerna är tydligen stora. Känns ju lite kämpigt just nu, men det ska nog gå vägen ändå.

Sen var jag på ett ultraljud. En fredagstrött läkare råkade kanske av misstag avslöja könet. Om jag tolkade felsägningen rätt så vet jag alltså könet på bebis. Haha, och jag behåller det för mig själv eftersom det kan finnas känsliga läsare. Jag fick även reda på att bebis väger 1499g nu och det är fullständigt normalt. På dessa återstående tio veckor är det alltså ok att bebis går upp till det dubbla och lite till. Detta känns såklart lugnande för mig.

Ikväll jobbar Emil sent igen. Innan han åkte iväg pratade jag om att sätta upp granen, men han tyckte att vi skulle ta det ikväll när han kommer hem. För att jag inte skulle hinna pynta den när han var på jobbet. Men så insåg jag att det är lika bra jag gör det i smyg när han jobbar. För att pussla ihop en gran på 1000 delar är väl som att spela kubb. Det slutar med slagsmål. Så jag gjorde det själv. Och jag har varit duktig och väntat med pyntet.

Att vi har en plastgran i år beror på olika saker. Granen kommer från mina föräldrar som var snälla nog att skänka den till oss. Även om granbarr är nyttigt så föredrar vi att Sigrid låter bli att äta på granen. Jag är inte i form för att ge mig ut och hämta gran, som vi gjorde förra året.

Så nu infinner sig julkänslan ordentligt. Det Luktar precis som det ska. 22 år gammal plastgran som legat på vinden. Jag blev som en tomtenisse så fort den kom upp, så jag har letat julmusik och kokat kaffe med lite kanel i. Snön yr fortfarande utanför, barnen åker pulka på backen utanför köksfönstret och jag önskar att jag kunde gå ut med en gammal vaxduk och åka som en galning. Men jag får hålla mig med sånt där den här vintern. Nästa vinter ska jag vara fit for fight igen.

Till sist önskar jag er en underbar fredagkväll! Jag ska mysa framför idol!