Måndagsfilosofi: föräldraskap

Japp, nu ligger Sigrid och roar sig med babygymmet igen. Själv passar jag på att koka lite nudlar nu när hon inte vill bli uppassad av mig. Vi somnade båda två i sängen innan och det var riktigt skönt faktiskt.

Som nybliven förälder matas man på med en hel del info om hur man ska vara som mamma/pappa. Jag tror dessutom att man omedvetet läser och söker sig till tidningar som skriver om kolikbarn och nattningsmetoder.
Själv har jag egentligen inte haft så mycket nytta av sådana skriverier ännu, eftersom jag har en dotter som är strålande glad hela tiden. Inga krämpor här inte (förutom lite plitor i pannan för två veckor sedan, som redan är borta). Man skulle väl egentligen kunna säga att jag är förberedd om det en dag blir så att hon börjar skrika och kräva lite mer av mig. Därför har jag dessa tidningsartiklar att tacka. För visst är det troligt att även min dotter inte är strålande glad livet ut.
MEN, när dagen väl är framme och Sigrid kanske har börjat få ont i magen och inte alls är glad, då vet jag att jag kommer att försöka lösa situationen själv först. INNAN jag tittar i den där tidningen. För trots allt vet jag själv vad som är bäst för mitt barn. Barn har olika behov. Det finns ju egentligen inte någon manual att titta i. Sen vet jag att lite vägledning utifrån kan lätta i många situationer.

Förra veckan sa barnmorskorna på bvc: Även om ett barn är skrikigt, betyder det inte att du är en dålig mamma. Barn är helt enkelt olika och har olika behov.

Det är ju faktiskt människor vi talar och och vi vet ju själva att vi är egna individer. Både jag och grannen vägg i vägg har varit barn och säkert helt olika som spädisar också.

Men hur fasen ska man vara en bra förälder då? Barnet är ju inte ett skrikande/tyst/snällt/oroligt spädbarn hela livet ut.

Själv har jag satt upp mål för mig själv. Jag vet precis hur jag vill ha det med Sigrid. Och jag vet också en del av vad hon behöver:

• Som mamma ska jag alltid ställa upp och lyssna på henne oavsett hur gammal hon är. Jag finns ALLTID där för henne. Och hon ska alltid kunna komma och fråga mig om råd.
  
• Mitt uppdrag är att försöka forma henne till en god människa
• Hon ska ALDRIG känna sig rädd eller hotad i hemmet.
• Och viktigast av allt: Hon är aldrig skyldig mig något tillbaka. Det är jag och Emil som valt att sätta henne här på jorden. Det är våran skyldighet att behandla henne väl hela livet ut. Utan att kräva något liknande tillbaka. Om vi behandlar henne väl, kommer vi automatiskt att alltid ha en god relation till henne. Hon är inte våran pensionsförsäkring.

Kanske kommer man inte alltid vara en perfekt morsa, men dessa ovanstående punkter är något som jag ger löfte om. Inget barn i världen förtjänar att vara utan sina föräldrar. Inget barn i världen förtjänar att bli illa behandlad av sina föräldrar. Ett barn har man livet ut.