Dumma frågor?

Japp, nu kom jag ut ur duschen och har ännu en gång funderat på vad man fått för bemötande av andra när man berättat att man är gravid och väntar barn. Det som stör mig mest är nog alla onödiga och dumma frågor som jag egentligen inte skulle behöva svara på. Jag är gravid och KÄNSLIG och många gånger har jag tårögd tänkt tillbaka på varför folk undrar så konstiga saker. Så nu skriver jag helt enkelt ner en del av frågorna med svar:

Tänker du behålla barnet?? Vad tror du själv? Jag står här med magen i vädret och berättar lyckligt om min graviditet.

Är du tillsammans med pappan? Ja

Var det planerat? Vad är det för fråga?Lägger man sig i någon annans liv när det gäller att skaffa barn?Och nej, det är inget misstag. Tänk om jag hade varit en av dem som verkligen kämpar för att bli gravid då? Som fått flera missfall och äntligen kan berätta att man är gravid. Är då en sådan fråga rätt att ställa och varför spelar det någon roll för personen som frågar om det är planerat eller inte? I vilket fall som helst ska jag ju behålla barnet och älska det mer än något.

Hur länge har du och pappan varit tillsammans? Spelar det någon roll?Vi ska fortfarande behålla barnet även om vi bara hade känt varandra i två veckor.

Värst av alla: Varför övervägde du inte att göra abort? Hur fan kan man ställa en sån fråga till någon som man knappt känner? Den här frågan tänker jag på nästan varje dag. Det är väldigt sårande att höra nåt så idiotiskt. Och jag tänker inte ens svara på frågan om varför.

Och en som nästan alla undrar: Hur blir det med pengar då? Vi skaffar inte barn för att vi är fattiga eller rika. Vi ska få det här barnet för att vi älskar det och inte för att vi ska ha nåt att överösa med materiella ting. Jag skulle aldrig skaffa ett barn enbart för att kunna köpa saker till det. Den kommer få precis lika mycket kärlek(om inte mer) som en annan unge med silversked i käften. Vi kommer troligtvis inte heller bli prostituerade, tigga på gatan eller dö. Bara så ni vet, alla oroliga.

Vad säger dina föräldrar? Alla föräldrar är stöttande och glada. Min mamma och svärmor är överlyckliga och kan knappt vänta till h*n kommer. Jag undrar mest om vi hade fått den här frågan om vi var 10 år äldre?

Så, hoppas det stillar nyfikenheten hos någon. Sen vill jag tacka alla som är vänliga och gratulerar och kommer med lyckönskningar. Det överväger trots allt alla konstiga frågor. Tack även alla vänner som hjälper mig när jag mår sämre.