Nu är det redan tisdag igen. Tiden går ju så himla fort ibland. Helgen spenderande vi nere Gislaved. Träffade Emils släktingar och var iväg en sväng i Gällstad, där jag hittade ett par nya mumin-muggar och en jättebra overall till bebis.
Ibland kan det kännas skumt att vara gravid. På väldigt kort tid hinner mycket förändras. Efter en hel del gubblande har jag kommit fram till att mina relationer till andra har förändrats drastiskt. Förr blev man uppringd på mobilen några gånger om dagen. Nu har den plötsligt tystnat.
Förr kände man sig delaktig i sina vänners liv och kände att även de hade viljan att ta del av mitt. Känslan av att någon vill dela min lycka för den här graviditeten finns bara hos några få.
Kanske är det jag själv som drar mig undan, fast det ändå mest känns som att folk tar avstånd från mig. Man känner sig väldigt mycket "i vägen" om man ens diskuterar sin egen graviditet. Nämner man något, får man knappt en kommentar tillbaka.
Finns det någon mer här som egentligen vet hur glad jag är för detta som händer oss? Någon mer än min egna familj?
Ärligt talat tänker jag njuta av min tid så mycket jag kan, min kropp börjar snart bli hårt belastad, men jag väntar fortfarande mitt älskade och efter längtade barn. Om det nu är så, så kan jag faktiskt vara glad ensam med min Emil.
Älskar dig, Emil! Du är fantastisk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar